Några snabba fakta

Historisk översikt och några viktiga händelser

En kort historisk översikt
 

Medeltiden

Redan på 1200- eller 1300-talet bör det ha funnits någon slags tätort vid Kopparberget. Koppargruvan drevs i organiserad form senast i slutet av 1200-talet. Det äldsta bevarade skriftliga dokumentet är daterat 1288. Kopparbergs kyrka byggdes under 1300-talet men lär ha haft ett par föregångare i form av mindre kapell vid Gamla Berget och vid vägen mot Sundborn. Den äldsta samlade bebyggelsen fanns kanske nära dessa kapell. Runt om i omgivningarna låg bergsmansgårdarna utspridda. Till och från Kopparberget gick vägar åt olika väderstreck. Broar över Faluån fanns på två ställen: vid nuvarande Falubron och vid Born (Hanrö). Åns närmaste omgivningar var sumpiga och olämpliga att bo i. Namnet Falan nämns första gången år 1400 i formen ”opa Falene”. 

1600-talet

På den äldsta kartan från 1628 kan man se att det tidiga 1600-talets Falun hade trånga, krokiga gator och att bebyggelsen låg samlad i oregelbundna ”kvarter”. Ändå hade orten länge varit på väg att bli stad och betraktades som en sådan. Det första rådhuset byggdes 1608. Men bergsmännen stretade emot och ansåg att stadsprivilegierna skulle missgynna dem. 1641 utfärdades privilegierna slutgiltigt av drottning Kristina. Fem år senare fick markscheidern (gruvmätaren) Thomas Christiersson Hedraeus fullmakt att utarbeta en stadsplan för en ”manérlig stad”. Så växte rutnätsstaden fram. Hus revs, gatorna rätades ut och Faluåns stränder fylldes ut med slagg för att kunna bebyggas. Mitten av 1600-talet var gruvans storhetstid. På 1650-talet hade Falun 6.000 invånare och var Sveriges näst största stad. Vid midsommartid 1687 inträffade det stora gruvraset då Stora stöten bildades. I och med detta inleddes gruvans nedgång. 

1700-talet

Ända till slutet av 1700-talet gjorde Falun fortfarande skäl för beteckningen ”Sveriges största industriella arbetsplats”. Förutom gruvan fanns en lång rad mindre industrier (t. ex. bomullsspinneri och pipbruk). Staden växte och byggnadsskicket förändrades. Gruv- och hyttarbetarnas stadsdelar präglades fortfarande av småskalig trähusbebyggelse, men längs Åsen byggdes större och pampigare byggnader, delvis av sten och slagg. En av orsakerna till detta var de två stora stadsbränderna 1761, då två tredjedelar av staden ödelades. Efter denna katastrof infördes skattebefrielse för dem som byggde stenhus, och tre olika metoder att bygga av slagg introducerades. Ett antal hus av slagg och slaggtegel från denna tid finns fortfarande kvar. 

1800-talet

På 1800-talet var gruvans storhetstid över sedan länge, och Falun hade halkat ner till 20:e plats bland rikets städer (1860). Men även om befolkningen minskade, moderniserades staden. Områdena öster om Trotzgatan började bebyggas, delvis med officiella byggnader som fängelse (1848), läroverk (1865), nytt länslasarett (1877) och folkskollärarinneseminarium (1885). Staden fick också gatubelysning, järnväg, telegraf och telefon. På 1890-talet  byggdes Centralpalatset vid Stora torget och Johanssonska tegelhuset nära järnvägsstationen. Stadsbilden förskönades ytterligare genom anläggande av parker och trädalléer (Promenaden). 

1900- och 2000-talen

Under 1900-talet förnyades bebyggelsen ytterligare. Stadsarkitekten Klas Boman satte sin prägel på staden med både monumentalbyggnader (bl. a. bankpalats och skolor) och privatvillor. Nya stadsdelar som Villastaden, Britsarvet, Kvarnberget och Daglöstäkten växte fram. De sanitära förhållandena förbättrades och i mitten av seklet började man riva gammal bebyggelse. När riksvägen från Borlänge (Gruvgatan) breddades 1958, försvann delar av flera gamla kvarter.

År 1975 lanserades ”Trästaden Falun” som pilotprojekt under Byggnadsvårdsåret. Nu började man omvärdera de gamla trästadsdelarna, som så sakteliga rustades upp istället för att rivas. Den försiktiga förnyelsen har fortsatt under början av 2000-talet, samtidigt som områdena utanför stadskärnan har bebyggts med ett antal nya bostadsområden. År 2001 utsågs Falun med det omgivande industrilandskapet till världsarv av UNESCO. 

 

Viktiga årtal i Faluns historia

Viktiga årtal i Faluns historia

 

Namnet Falun 

Namnet Falan nämns första gången år 1400 i formen ”opa Falene”. Flera förklaringar till namnet har föreslagits: ”handelsplatsen”, ”slätten” och ”den gulbleka ån”. I Falbygden i Västergötland säger man att fala betyder ”utmark som inte är lämplig för odling men bättre för bete”.

Litteratur:

Palmgren, Robert, Kring namnet Falun. (Ur: Falu-Kuriren 1974-08-31).

Ståhl, Harry, Ortnamnen i Kopparbergslagen (1960).

Östberg, Axel, Det gamla Falun i ord och bild (1967, 2 uppl. 1978).

Wikipedia: Falköping.

 

Stadsprivilegierna 

De första stadsprivilegierna utfärdades 1609 av kung Karl IX och 1624 av Gustav II Adolf. 1641 stadfästes de slutligen av drottning Kristina. De har sedan förnyats 1646 av drottning Kristina och 1676 av Karl XI. Det är 1641 som officiellt räknas som det år då Falun blev stad.

 

Litteratur:

Lyberg, Ernst, Falu stad och borgare före 1641 (1940). Privilegierna från 1609 finns i Bilaga 2 och privilegierna från 1624 i Bilaga 3.

Fahlu stads privilegium 1641, 1646 och 1676. (Utgivna i tryck 1816).

 

Faluns invånarantal 

Invånarantal i olika städer finns bl. a. på webbsidan Folkmängd 1810-1990 (Tabellverket på nätet) 

Folkmängd 1810-1990 (Tabellverket) 

Faluns invånarantal 1650-1900:

1650: 3521

1690: 5821

1730: 5856

1750: 6849

1760: 6904

1770: 6321 (5267 enligt webbplatsen ortshistoria.se)

1780: 6748*

1790: 6498*

1800: 4791

1810: 4266

1820: 4020

1830: 4060

1840: 4161

1850: 4463

1860: 4970

1870: 6203

1880: 7305

1890: 8010

1900: 9606

 

* Innefattar även Kopparbergs landsförsamling.

 

Litteratur:

Bolander, Anne-Marie, Befolkningsstatistiska data över Stora Kopparbergs och Falu Kristine församlingar för senare hälften av 1700-talet. (1970).

Historisk tätortsstatistik 1-2. (1992). Del 2 behandlar städernas folkmängd och tillväxt ca 1570-tal till 1810-tal.

 

Stadsbränderna 1761 och 1847 

I juni 1761 lades två tredjedelar av Falun, närmare bestämt 349 gårdar, i aska av två förödande bränder. Den första bröt ut den 20 juni och drabbade bebyggelsen öster om ån från Kvarngränd och Dalkarlsgränd i norr till Kristinegatan i söder. Den andra branden började vid ettiden på natten den 1 juli. När morgonen grydde var husen väster om ån mellan Kristinegatan och Gruvgatan borta, plus den södra delen av östra Falun från Stora torget till Bergsskolegränd. Omfattningen av branden kan ses på en karta av Nils Kiellström och Abraham Siölin (se Kartor).

 

Den första branden var troligen en olyckshändelse. Den andra var anlagd. En dräng som kommit sent hem från krogen och fann dörren låst, hade blivit så arg att han satte eld på husbondens gård. Han dömdes till döden och halshöggs på Stora torget den 25 november efter två dagars spöslitning.

 

1847 drabbades Östanfors av en brand igen. Den här gången kunde elden begränsas till enbart denna stadsdel.

 

Litteratur:

Ahlberg, Hakon, Mordbrand jämnade halva Falun med marken. (Ur: Dala-Demokraten 1999-11-01).

Herlenius, Emil, Den stora eldsvådan i Östanfors 1847. (Gammalt och nytt från Dalarne 1927-1928, s. 73-77).

Montan, Arne, Den ouppklarade storbranden. - Hund räddade människoliv vid stora mordbranden. - Galgen för brandsnatteri förvandlades till spöstraff. (Om bränderna 1761). (Gammalt och nytt från Dalarna 1961-1963, s. 9-26).

 

Gatunamnen 

Det äldsta gatunamnet i Falun är Falugatan, som nämns i skrift 1416. Åsgatan är känd sedan 1600-talet, Gruvgatan och Slaggatan sedan 1700-talet. Flera av de långa gatorna i nord-sydlig riktning kallades för Långgatorna med olika väderstrecksangivelser. En del gator började uppkallas efter personer som bodde där, men dessa namn blev aldrig allmänt använda. Många gator hade flera olika namn. År 1856 blev det äntligen ordning och reda. Då lät professorn vid Falu Bergsskola Jonas Samuel Bagge trycka den första stadskarta där gatunamn finns utsatta. En kopia av den finns i boken Falun : Sweden, av Birgitta Ericsson och Thomas Hall.

 

Här finns mer om gatunamnen: 

Gatunamnen i Falun

 

Litteratur:

Envall, Petrus, Om gatunamnen i Falun. (Ur: Svenska turistföreningens årsskrift 1914 s. 184-201).

Ericsson, Birgitta & Hall, Thomas, Falun : Sweden (Scandinavian atlas of historical towns ; 8) (1992).

Hemström, Elisabet, Gatunamn och kvartersnamn i Falu innerstad. (1991).

Lagergren, Helmer, Biskopsgränd och Munkens kvarter. (Gammalt och nytt från Dalarna 1934-1936, s. 189-191).

Lehusens tomtbok 1752-1771 : en beskrivning av 1700-talets Falun / avskrift, bearbetning och text: Elisabet Hemström. (2000). Innehåller även en förteckning av de gatunamn som förekommer i tomtboken.

Montan, Arne, Våra gator. (Ur: Falu-Kuriren sommaren 1985).

Gruvgatan i början av 1900-talet
Gruvgatan i början av 1900-talet

  1. Kartor

    Gamla kartor över Falun.

  1. Vem bodde var?

    De sociala skikten; kyrkböcker, skattelängder och fastighetsböcker.

  1. Gårdarna

    Gårdshandlingar och byggnadsinventeringar